Tidshorisont på investeringar?

En sak som jag reflekterat över är att jag inte har kvar ett enda innehav från tiden före 2014, då jag på allvar började mäta och följa upp min avkastning. Mitt nuvarande äldsta innehav är Tesco, som jag köpte för 207 pence i september 2014, ett riktigt feldrag med tanke på att jag samtidigt sålde bl.a. Bahnhof för att finansiera köpet.

Argumentet till att jag bytte, var att Bahnhof var fullvärderat (runt p/e 20), och att Tesco, med grundläggande affärsidé att sälja mat och dessutom marknadsledare i England, var värderad i närheten av sitt tjugoårslägsta. 

Nu är Tesco ett innehav som jag aldrig tänkt att sälja med det enkla argumentet att jag tror att affärsmodellen, att sälja mat, aldrig kommer att upphöra att existera. Vi får se om 10 år om bytet fortfarande var ett misstag eller inte. Om de lyckas tjäna pengar igen eller inte.  

För evigt, kanske är en aning överdriven tidshorisont, men jag har ändå någon sorts regel att de investeringar jag gör ska hålla för en nedgång i konjunkturen, de ska kunna hålla sig flytande och det ska inte råda någon tvivel att de inte kommer gå i konkurs eller göra kraftiga nyemissioner.  

Sedan, när det kommer till tidshorisont verkar det som jag har svårare att hålla kvar i innehaven. Speciellt när, som jag tycker, att de inte levererar eller verksamhetsmässigt rör sig åt fel håll. Av den anledningen sålde jag delar av mitt Railcare innehav efter rapporten. Kanske är det kortsiktigt att tänka så, vilket är anledningen till inlägget. 

Och, nu den öppna frågor till er läsare och till mig själv. Borde jag införa någon sorts tidregel för investeringarna som man inte får bryta? Typ om jag köper aktier i bolaget måste jag hålla de i minst 1 år, oavsett hur det går. Vad tror ni? Eller är det fånigt?