Så låt oss jämföra utgifter
Kostnadspost | Breaking Bucks | Miljonär innan 30 |
---|---|---|
Boende | 7500* | 3200** |
Mat/Lunch | 3000 | 1250 |
Transport | 250 | 100 |
Kläder | 500 | 500 |
Nöjen (restaurang kväll/teater/krog) | 1400 | 0 |
Resor | 1900 | 0 |
Övrigt | 2400*** | 900**** |
* Inkl gas, bredband, el, försäkring ** As-if miljonär innan 30 var ensamboende *** Inkl Böcker, inredning, spotify, ospecificerade utgifter **** Inkl Gymkort och övrigt
Några kommentarer: Miljonär innan 30s boende är väldigt billigt. Om jag räknar samman mina egna utgifter för bredband, el och försäkring landar hans månadskostnad på 2600 kronor per månad. Så låg månadskostnad har jag aldrig haft, inte ens när jag bodde på 17kvm i studentkorridor 2006.
Mat/Lunch: Inga problem att komma ner på de här nivåerna om man inte äter lunch ute.
Transport: Jag går fram och tillbaka till mitt jobb så resor är endast ströresor. 100 kronor per månad är 4 resor i Stockholm. Så att han kan upprätthålla detta är imponerande (måste cykla mycket).
Kläder: Samma nivå
Nöjen: Här skiljer vi oss åt i livssyn. När miljonär innan 30 skriver "en färskpressad juice på något café smaka gott, men älskar man sparandet kommer 3 munnar kranvatten". Jag umgås i ett rätt ekonomiskt gäng men att inte välja att lägga några hundra kronor per månad på en och annan fredagsöl ute ibland eller ett fikabesök när man varit på en utställning tycker jag rent ut sagt är dumsnålt. Men det är hur jag valt att leva mitt liv.
Resor: Här säger miljonär innan 30 att han skulle vilja resa men väljer bort det. Inga problem med det. Jag väljer att resa nu när mina vänner fortfarande vill resa med mig och vi kan resa relativt billigt, jämfört när vi kanske har familj med barn senare i livet.
Övrigt: Tycker summan är väldigt låg. När jag räknar bort inredning från min egen post hamnar jag på 1600 per månad.
Mitt syfte med det här inlägget är inte att slå ner på miljonär innan 30. Han har uppenbarligen lyckas spara väldigt mycket pengar, så har väldig respekt för hans beslutsamhet. Det jag vill ha igång diskussion om är var går gränsen? När blir ditt sparande ett problem för dig själv och din omgivning. I mitt fall handlade det mer om att acceptera en sparnivå 35-40% och inte försöka förbättra den (se tidigare inlägg). Var går din/er gräns? Hur kom du/ni fram till den? Kommentera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar