måndag 6 mars 2017

Fondering - vidare resonemang

Lanserade ju förra veckan tanken om att fondera en del av min portfölj. Syftet skulle vara att rent mentalt kunna hålla en portfölj fullinvesterad hela tiden samtidigt som jag inte riskerade alla mina besparingar.

En tanke som jag brottas med och som nog även är avgörande varför jag inte redan i dagsläget ligger 100 procent investerad är att jag kan behöva delar av min portfölj inom de närmaste fem till tio åren. Samtidigt vill jag ligga investerad så mycket som möjligt då jag anser att jag kan få avkastning på pengarna.

Jag tycker problematiken kring investeringshorisont diskuteras alldeles för lite i bloggosfären. Det är lätt att säga att det alltid är rätt att ligga 100 procent investerad, att tajming är meningslöst osv. Men, få personer tycker jag diskuterar risken i att de faktiskt kan behöva använda en del av portföljen för framtida husköp, arbetslöshet mm. Och då är det inte så roligt att behöva gå ur delar av portföljen när värdet är nedpressat. Att ligga likvid och bara invänta tillfällen då det är nedpressad kanske inte maximerar avkastningen, men det minimerar risken.

Det jag kommit fram till för att lösa problemet är väl i praktiken att öka på bufferten. Själv väljer jag att kalla det fondering - dvs jag väljer ut en absolut summa som jag sätter av och skapar en "fond" av pengarna. Fonden har i sin tur regler för hur den får investera, hur mycket likvider som får finnas osv. Inga pengar får sättas in eller tas ut ur fonden, annat än i nödfall. Man skulle kunna få fundera på om man en gång per år får välja att ta ut eller sätta in pengar.

Summan för min fond ska vara tillräcklig stor samtidigt som den ska vara tillräckligt liten för att resterande pengar ska räcka till vid eventuella husköp. Funderar som sagt på mellan 200-250 tkr. Vad tror ni? För lite eller för mycket för vad jag ska uppnå? Tidsmässigt tänker jag att fonden ska löpa åtminstone 20 år framöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar